Sundsvall Lilla Open Trot

Bakgrund: 
Allting med började med att Ann hittade proppen till Sundsvall och det visade sig att vi kunde vara med. När hon tittade närmare på proppen och började räkna på distanser visade det sig att den var helt perfekt för Tro. Hon hade precis sänkt sig till 1.53,8 på Eskilstuna och eftersom handikappningen var 1,4 s/m skulle hon precis få stå kvar på första volten. 
 
Så började förberedningarna.. Tro fick börja gå intervaller tillsammans med Malenas storhäst för att ha någon att springa brevid. Ingen utav våra andra ponnyer går 2.00 min i träning. Även min förberdening började, jag började tänka och hoppas på att vi kanske faktiskt hade någonting att göra i loppet. Redan innan startlistan hade kommit ut tänkte jag på segerdefileringen och hade bilder på gamla vinnare i mobilen för peppning på regninga dagar. 
 
När startlistan kom ut blev jag väldigt nervös och ville inte alls tänka att vi skulle ha någon chans för att inte bli besviken om det inte gick bra. Det var väldigt många fina och bra hästar med i loppet som skulle kunna placera sig. Ann började räkna på alla möjliga tänkbara senarion och jag visste att om Tro gick på sitt rekord var Thyra tvungen att gå 1.39,0 för att vinna, det fanns såklart andra som kunde vinna loppet men det var en tanke jag hade med mig. Jag visste ju även att Tro skulle kunna sänka sig och att de andra hästarna då var tvunga att gå fortare.
 
Innan Sundsvall skulle Tro få gå ett genrep på Lindesberg helgen innan. Hon kom trea på 54,4 med en galopp men det som vi verkligen såg under detta loppet var att hon behövde lättas fram. Hon slog på sig så det bara small under värmningen och jag sa till Malena att vi måste göra något. Som tur är har Malena haft precis samma problem med Tros mamma Monita så till Sundsvall skulle vi köra med hennes gamla balans. 
 
Fredag:
På förmiddagen åkte jag ut och packade i ordning allt, badade Tro och Malena slog på nya aliminumskorna. När Ann slutade jobbet och kom till stallet vid 15:10 var allt i ordning och vi hoppade in i bilen och började köra. Det var mycket snack i bilen om både balans, taktik och hur loppet kunde gå... 
Taktiken var klar, vi skulle försöka hålla kvar vårt andra spår i starten, första kurvan och inte låta Plomona dra iväg eller släppa förbi någon annan. Dra tussarna så fort hon känns stabil, efter några hundra meter, och bara gasa.
Mellanlandning i Gävle
 
Runt 21:30 var vi framme på bergsåker och packade ur det mesta. Då visade det sig att jag hade glömt påsen med täcken hemma! Så vi hade endast med oss täcket Tro reste i. Det fick duga till att sova i under natten så skulle vi köpa ett till som hon kunde ha efter värmingen på plats imorgon.. 
 
Vi åkte till hotellet som låg inne i Sundsvall på vägen hem skämtade vi om att Tro fick väl vinna sig ett täcke imorgon eftersom vi inte hade något med som hon kunde åka hem i. 
Framme på Bergsåker och hotellet
 
Lördag: 
Vi vaknade på hotellet runt 07:40 och åt en stabil frukost och begav oss strax till Bergåker. Tro verkade nöjd och medan jag flätade henne så skruvade Ann på däcken på sulkyn. Vi tog med Tro för en promenad och för att leta upp travshopen som skulle öppna kl 09. Men inte var det öppet.... Som tur är fick vi då låna ett täcke av snälla Camilla som Tro kunde ha efter värmningen. Inte vilket täcke som helst heller! Segertäcke från Åbys Lilla Pris 2013, tackar! 


Frukost och Tro med Camillas täcke
 
Första värmningen:
På med grejerna och ut i värmning. Tro joggar alltid fram 4-5st bakvarv och så även idag. Jag var lite bekymrad för att jag tyckte hon hänge mer töm än vanligt. Även i bakvarven och de brukar hon inte göra... Väl i värmningen gick det fort, men det kändes inte riktigt som det stämde då hon föll in i galoppen.. Ut från banan och ringa Malena som föreslog något tyngre boots fram. Då vi bara hade ganska mycket tyngre boots så testade vi dom istället. Det blev alldeles för tungt och de lätta bootsen funkade bättre. Ut från värmningen och nu var jag inte nöjd... "Varför skulle vi byta balans till det här loppet? Det här kommer aldrig att gå! Hon kommer galoppera bort sig och inte ens få visa hur duktigt hon är. Det kommer bli en lång resa hem..." 
 
Jag ringde och pratade lite mer med Malena och vi bestämde att vi skulle köra på balansen vi tänkt från början med dom lätta bootsen fram..
 
Andra värmningen:
Innan loppet skulle vi gå ut och jogga ca 1-2km för att komma igång. Ann tyckte jag skulle testa även med boots bak för att se om det blev någon skillnad så de gjorde vi. Joggde fram och gjorde en provstart, funkade inte alls. Av med bootsen och in på defileringsvolten... Nu är det bara att hoppas på det bästa, men jag tror att Ann såg att jag inte hade speciellt mycket hopp om detta lopp. 
 
Loppet:
Ut i defileringen och sedan göra en provstart. Manade på Tro och hon drog iväg, en snabb blick på klockan och då kände jag det "nu stämmer det". Jag ropade till Ann att det var bra och hon svarade "Se till att inte få någon framför dig". Med det menade hon att ingen skulle stanna framför mig i t.ex. volten eftersom Tro är väldigt lätt på bakbenen om hon måste stå still. 

Starten hade kunna sitta lite bättre men det fick gå, Plomona satte starten bra och vi hängde på, Tro hade lite problem med auktionen precis i starten men jag fick ordning på det fort och kunde börja tugga på. Vi släppte inte andra spåret och in i första svängen var vi på väg fram. Jag ryckte tussarna och Tro började lägga om steget för att gå fort. In på första rakan var vi uppe jämnsides med Plomona och jag kände att Tro skulle gå om. Första 500m 1.57 ropade speakern. Plomona svarade upp Tro bra men jag tror hon la på en galopp strax efter vi passerade henne och vid detta tillfälle visade klockan en bit under 50. In i andra sväng hade vi ledningen och jag manade på Tro att fortsätta jobba på framåt och inte vänta in dom andra. Vid det här laget gick hon så fort så det vara bara att hålla i och åka med. 
 
Vid utgången av svängen slog en tanke mig. Om vi hade öppnat på 55 och hon skulle hålla det tempot som hon låg i just nu så borde det vara svårt för bakhästarna att komma ikapp. Tanken försvann lika snabbt och jag fokuserade på körningen. Speakern pratade även hela tiden om att Thyra var på väg fram. Skulle det gå var vi tvungna att hålla farten hela vägen in för Thyra kommer komma på slutet och kommer hon upp så kan vi inte hålla emot henne. 
 
In i sista sväng kändes det som Tro började bli lite trött och la av lite, snabb titt på klockan och hon hade tagit ner tempot lite. Manade på henne en gång och sedan var hon tillbaka under 50. In på upploppet fortsatte jag fokusera framåt och bara körde. När vi kom in så pass att publiken började applådera och speakern sa att det såg ut som vi skulle vinna slog jag en snabb blick över axeln och såg ingen i närheten. Då förstod jag, vi kommer vinna!! 
 
In över mållinjen och då kom tårarna. Herregud, vi hade vunnit! Hur var det möjligt? Det jag hade drömt om i över en månadstid, det hände? Helt otroligt! Jag fick ta emot massa gratulationer av de andra kuskarna i loppet och styrde mot publikplats. Känslan att köra förbi publiken och höra allas gratulationer var fantastiskt. Jag gav ifrån mig Tro och gick upp till segerintervjun. Jag fick blommor och en drake i guld och ett glas cider. I intervjun frågade han lite om vad mina största framgångar vart, vad nästa mål var, hur jag tyckte jag utvecklats som kusk och såklart om jag höll på med storhästar. 
 
Under tiden detta skedde så hade sällskapet som stod brevid Ann sagt "Ja, hon lydde dina instruktioner" och syftade på att "Jag inte skulle ha någon framför mig" och det var ju i och för sig sant, fast det var ju inte riktigt det hon syftade på! Medan hon sprang över banan lyckades hon även ringa Malena som inte riktigt förstod vad som hade hänt eftersom Ann grät i telefonen men till slut tror jag det gick fram att Tro hade vunnit.
 
Efter intervjun lämnade jag ifrån mig lite utav sakerna och skulle fotograferas med Tro, de som hade haft hand om henne hade försökt stanna henne men då hade hon såklart börjat stegra så vi fick gå och ta bilderna, men det gick bra. Jag hoppade upp i sulkyn och körde bort för att segerdefilera till låten "Gör mig lycklig nu - Kim Larsen". Tro blev jättetaggad av alla applåder och folk som ropade grattis och sprang på och visade verkligen upp sig. När vi var på väg bort från publiken blev hon trött och ville nästan börja skritta. Fatta att hon förstår vad det handlar om. Återigen började tårarna rinna, vad har vi gjort? 
Bilder från Tom Jönehag
 
Bild från Matilda Persson 
 
In på dopingen och folk på stallbacken applåderade och grattade där Tro kom med segertäcke och lagerkrans. Tro gav dopingprov även på Eskilstuna och då skulle hon absolut inte kissa så det slutade med blodprov men denna gång var hon jätteduktig och kissade nästan direkt. Jag ringde Malena och berättade lite kort om loppet och ringde även min mamma som trodde att jag hade gjort illa mig eftersom jag grät. Ingen hade väl på allvar trott att vi skulle vinna! 
 
Det var en sån härlig känsla att gå med Tro över stallbacken där folk gratulerade och en man till och med stannade oss och sa att han aldrig sett ett sånt fint välmusklat russ och undrade lite hur gammal hon var osv. 
 
Vi fick skynda oss att ta lite snabba bilder för att gå till klubbstugan där prisutdelningen skulle vara. Vi fick ta emot det största pokalen jag någonsin sett och två rosetter. En blågul och en blåvit där det stor "Sundsvall Open Trot" på som alla deltagare fick som ett minne. Det fanns jättemycket fika och två stycken tårtor och allting vara verkligen jättebra fixat. 
Tro njuter!
 
Jag tackade Camilla så mycket för lånet utav täcket och lämnade tillbaka det. Tro hade ju fixat ett eget täcke som hon kunde ha på sig i transporten hem. Precis som vi hade skojat om tidgare! 
 
Vi började packa in allting i transporten och fixade i ordning Tro för hemfärd. Det var många kramar och pussar hon fick utav oss denna dag. En sån fantastisk liten häst! 
 
Vi packade in oss i bilen och började köra hemåt och det var nog de snabbaste 6h jag någonsin åkt bil. Hela vägen hem pratade vi om loppet och kunde inte förstå vad som verkligen hade hänt.


 
Jag skulle vilja tacka alla som gratulerat oss! Det här har verkligen varit en helt otrolig upplevelse som jag kommer minnas hela livet. Jag vill även tacka Malena för att du har sådan stor tillit till mig vad gäller dina hästar. Att jag får träna och tävla dem precis som jag vill och jag är oerhört tacksam över chansen att få ha med så fantastiska hästar att göra. Tack även till Ann som ställde upp och följde med som hästskötare och chaufför. Utan dig hade jag antaligen inte kommit till start. Tack även hela Stuteri Tusen som låter mig ha min egna lilla plats i er hästfamilj det betyder jättemycket för mig!
 

Hon vann!!!!!

Helt otroligt men Lovisa och Montro' vann Sundsvall Lilla Open Trot! Vem hade trott det? Ett nytt fint rekord blev det också. 1:51,6 Vi är så himla glada allihop.
Det kommer ett mer detaljerat inlägg imorgon.
 
 
 

Nu är vi framme

Vi har nu kört bil i drygt 6 timmar och är äntligen framme i Sundsvall. Resan gick bra oxh efter lite nök med  travbanepersonalen fick vi tillslut en nymockad och rengjord box. Konstigt nog är det bara galler mellan boxarna så ponnysarna kan nosa på varandra.  Och det är ju inte så bra om man tänker på dopingen. Hmmmm..... Ja, ja! Chansen att hon vinner och hamnar i dopingstallet är kanske inte så stor men i alla fall. Nu har Tro fått sin box och fått både vatten och en massa hö.  Så hon är nöjd. Lovisa och Ann tog en pizzaslice innan de letade upp hotellet och kröp ner i sängarna för en god natts sömn. Imorgon blir det spännande. 
 
Tro är nöjd med att vara framme.
 
Lovisa är också nöjd.
 
Imorgon gäller det. Team Tusen är taggade.

RSS 2.0