Vickelbyponny

Alltid rätt...?
För nu 20 år sedan köpte Malena sitt första russ,  Tejas Monita. Något vi upptäckte tidigt med henne var att hon under inkörningen inte alls ville ha bettet högt uppe i munnen. Ni vet med ett par rynkor i mungipan. Nej, hon ville ha bettet lite överallt i munnen så därför fick hon ha väldigt långa sidostycken så hon kunde lägga bettet där hon själv ville ha det. I fortsättningen har vi gjort likadant med alla vi kört in och vissa har längre medan andra har kortare sidostycken.  Men aldrig har de haft bettet så högt upp att mungiporna har veckat sig. Och tänk så många kommentarer vi fått om detta. De allra flesta har (i all välmening) påpekat att vi haft för långa sidostycken. 
Idag har man kommit på att hästen inte alls vill ha bettet så högt uppe i munnen. Man kan inte mer än bli full i skratt när man läser om detta. Ännu en grej vi gjort som skilt sig från vad andra gjort tidigare och som nu anses vara "rätt". Och detta är ju inte första gången heller. Ni har säkert läst om vår lösdriftshållning, hästhållning, skoning/verkning, täcken, klippning och mycket annat som det under senare år forskat en del om och som sedan visat sig vara precis så som man bör göra.
Nästa grej tror jag är att man kommer fram till att hästar inte alls föredrar uppvärmt vatten på vintern. Våra har nämligen både thermobars OCH ouppvärmda tunnor på vintern. Våra föredrar helt klart de tunnor som ej har någon uppvärmning. De sparkar hellre sönder isen för att nå vattnet än de dricker ur de uppvärmda tunnorna. Det kan omöjligt endast vara våra hästar som funkar så....