Gästinlägg på bloggen

Hej alla läsare. Jag heter Alice. Okej, det där lät tråkigt, men jag heter Alice och är snart 15 år och bor i Stockholm. Jag driver bloggen aliceponnytrav.blogg.se. Världens tråkigaste namn, jag vet, men så heter den. Men det är något konstigt med den nu så det går inte att kommentera.

Men jag är en hästgalen tjej. Jag har alltid varit ridtjejen som satsar på dressyr. Jag har ridit sen jag var fyra och min mamma hade häst redan när jag föddes. Jag har varit på samma ridskola i snart 15 år och förrut red jag två gånger i veckan och hade en sköthäst på ridskolan tills jag träffade Karlsson. Min mammas jobbarkompis dotters kompis behövde hjälp i sitt stall. Så vi åkte dit och jag fick borsta ett surt russ på 3 år som hette Malla. Dagen efter åkte jag dit med ägaren (Helena) och jag fick rida en liten shettis som hette Highland Cream och kallades för Karlsson. Så vart jag fast. Han är så otroligt söt och sen var jag dessutom den första som red honom.  Detta var i mitten av sommaren 2011.

 Så kom jag i kontakt med ponny trav. Jag tog licens i början av sommaren 2012 och så var jag fast. Det var det här jag ville satsa på och satsar fortfarande på. Senare den sommaren åkte Karlsson och hans halvbror, Challe, med till min mormor i Värmland. Där jag hade dom alldeles för mig själv i hela 4 veckor. Det var nog den bästa sommaren på länge.

I  början av hösten 2011 kom Challe och Ina (som vi kommer till snart) till stallet. Jag red honom ibland och han gnäggade hela tiden. Han har tävlat och startat 9 gånger och vann 7 st av loppen. De andra gångerna  diskvalificerades han för att han (jag vet inte vad man ska säga) galopperade och sparkade. Då lämnades han tillbaka. Senare, när vi var i Värmland, försökte vi att köra honom. Vi fick hjälp av några dom tränar och tävlar stora hästar. Men han fick panik och stegrade sig. Det såg nästan ut som om han skulle bryta nacken. Så då red jag honom istället. När han sedan skulle slutmätas så var han för hög. 109 cm. Så honom rider jag honom bara när vi tränar. 

Sen 20 oktober så skulle Karlsson kvala. Det gick sådär. Han blev rädd för traktorn och stegrade sig nästan och drog sönder svanskappan. Efter defileringen körde vi ut på banan och då kom det en häst emot oss vilket gjorde att han blev rädd för den och tvärvände. Därför fick den andra ponny gå först. Så gick loppet och han klarade inte kvaltiden.

Efter det så skulle jag tävla med en av ponnyerna från travskolan, Schack. Loppet var 1640. Mitt första riktiga lopp. Men först var den en som hade problem med utrustningen och sen var det en häst som stegrad sig och gick omkull  Så då dröjde starten ännu mer. Men när starten gick så sprang han på av egen maskin. Jag fick bara styra. I sista kurvan så körde jag förbi hästen som låg 2:a. Vi kom tvåa, endast fyra tiondelar från att vinna. Men jag var så glad.

 I början av vintern 2012 så kom Mysan. My number one som det står om på den här bloggen och som Tilda har tävlat. Ina är hennes mamma. Det här året är det jag som ska tävla henne. Jag är jätte taggad. Hon har precis börjat att komma igång efter vintervilan. Men nu börjar det. Nu ska vi börja med träningen på allvar.

 Nu så går jag kursen introduktion för stor häst. Jag tränar fortfarande Karlsson, Challe och Mysan. Och det här året så ska Karlsson klara kvaltiden. När vi var och tränade på Solvalla senast, så klarade han den med tio sekunders marginal. 

Det här ska bli mitt år.


Vet du vad färgen betyder???

Röd rosett i svansen ser man ju ofta i svansen på många hästar på en ridtävling. Men det finns några andra färger man kan använda också...
 
 
Röd rosett betyder att man ska hålla avstånd, då hästen har tendens att slå.
Blå rosett betder att hästen är hingst, vilket kan vara bra för omgivningen att vara medvetna om. Framförallt om du har ett brunstigt sto!
Grön rosett betyder att hästen är "grön", dvs en ny och orutinerad häst. De kan vara osäkra och man vet inte riktigt hur de reagerar på omgivningen.
Vit rosett är ett enkelt sätt att tala om för omgivningen att hästen är till salu.
 

Jag såg en film...

Jag såg en film på youtube. Jag förstår verkligen inte hur ridmänniskor (och Djurens rätt) kan sitta och klaga på hur travare behandlas om man inte också tar avstånd från hur ridhästar behandlas. Tack och lov får kuskar och tränare i alla fall dryga böter och avstängningar då de gjort sig skyldiga till olämplig behandling av hästen. Hur vanligt är det inom ridsporten?
Jag säger inte att hästar i allmänhet behandlas varken bättre eller sämre inom någon av grenarna men jag tycker att uppmärksamheten är något snedvriden bara. Jag skulle bara önska lite mer likvärdig behandling och granskning av alla hästsporter.
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0