Vickelbyponny

Alla småttingar med vagn
I söndags när vi var tre stycken på plats (Malena, Ann & Thilda) så passade vi på att sätta vagn på alla tre småttingarna. Maxi har ju redan gått med vagn flera gånger, men nu var det första gången borta vid skolan och hon har dessutom haft ett längre uppehåll från körningen nu. 
 
Så vi tog med sele och vagn och åkte bort till hagen. Först ut blev Qåla, av den enkla anledningen att hon kom först fram till grinden. Vi började med att sela på som vanligt sen lyfta och släppa vagnen bredvid och bakom henne så att den skramla rejält, men det var inget hon brydde sig om. Tyvärr är det en 70-väg precis efter grusplanen vid hagen, den vägen måste vi gå ca 60 meter på innan vi kan svänga in på en ny grusplan som leder till en lugn grusväg. Så vi tömkörde bort till den andra grusvägen, där vi sedan lät Qåla gå med vagnen utan att sätta fast den några meter för att se hur hon reagerade på skacklarna. Men det var inte heller några bekymmer, så då spände vi fast vagnen. Till en början gick jag bakom, men kunde ganska snabbt hoppa upp och sätta mig i vagnen. Vi skrittade ca 100 meter bort längs grusvägen, vände runt och skrittade tillbaka. Qåla skötte sig jättebra men var lite osäker på vad det var vi ville att hon skulle göra och gick därför väldigt försiktigt framåt. Men det var som sagt inga problem alls. 
 
Näst på tur blev Millie. Vi gjorde exakt samma procedur med henne. Inte heller för henne var det några problem med vagnen, hon var mest fundersam över vad Ann & Thilda gjorde (gick på varsin sida om henne och höll i grimskaft). Millie har ju aldrig blivit tömkörd med ledare, jag har alltid varit själv med henne, så hon tyckte att det var jättekonstigt att ha någon som gick framme hos henne. Så hon blev lite slö och bjöd inte framåt lika fint som hon brukar. Så med lite handbroms i gick hon samma väg som Qåla fram och tillbaka innan vi plockade av vagnen. 
 
Sist ut var Maxi. Maxi var sur redan från start och skulle inte svänga när Thilda tömkörde henne mot grusvägen, så Thilda peta till henne med pisken och då skutta Maxi till med rumpan i protest. Vi satte sedan fast vagnen och Thilda hoppade upp. Maxi var fortsatt tjurig och skulle inte gå eller svänga, så Thilda gick på med pisken igen och Maxi slängde ut ytterligare en kospark. Efter det satte vi igång henne i trav direkt, då hon brukar sköta sig bättre då. Men hon skulle inte ta styrning, så jag fick springa bredvid och se till att hon inte sprang ner i diket. Förutom styrningen så sprang hon på riktigt fint framåt! Vi körde lite längre med Maxi innan vi vände och när Thilda blev arg på henne för att hon inte tog styrning igen så protesterade även Maxi igen. Så det var det INTE Maxis dag. 
 
Idag tog jag och Ann alla tre igen. Först Qåla som idag var riktigt kaxig i vagnen, hon gick verkligen framåt med attityden "jag kan det här nu" så nästa gång kan hon säkert prova trava lite. Millie skötte sig jättebra även hon, hon gick framåt nu utan handbroms. Och Maxi var på betydligt bättre humör. Hon skötte sig jättebra idag, gick på framåt med bjudning, svängde snällt när hon skulle och inte en enda kospark. Så mycket bättre idag. Det som är nu är att Maxi behöver få in regelbundenheten i att bli körd och även komma igång att träna lite. Så vi ska köra några gånger till borta vid skolan, sen får Maxi börja åka ner till travet för att kunna komma igång med träningen bättre. Vi har så mycket bilar som åker extremt fort vid våra vägar, så det är inte så kul att köra där med nyinkörda småttingar. 
 
Qåla
 
 
Maxi
 
Millie
 
 
 
 
Grattis Mille och Millie.
Idag gratulerar vi Mille och Millie på födelsedagen.  Vår äldsta och yngsta shettis. Mille blir 29 år och Millie blir 1 år idag. Det lustiga (eller kanske inte) är att Millie är större än Mille. Men båda är kolsvarta och trots sin höga ålder är Mille inte särskilt grå i pannan. Visst har han mer grått än då han var ung, men det mesta döljs fortfarande av pannluggen som inte är superlång ändå.
Millie är enormt stor och vi har väl näst intill tappat hoppet om att hon ska hålla shettismåttet som vuxen. Har vi tur kanske hon klarar gränsen några år men vi får väl se. Inte mycket man kan göra.

Mille försöker dölja huvudet så man inte ska se hans gråa hårstrån i pannan. 
(null)
Vår vackra...
(null)
... men stora Millie.

Vackra Millie
När Millie föddes såg vi ganska snart att hon var det största föl vi fått. T.o.m. större än de russföl som fötts här. Även Rosett var väldigt medtagen. Fölningen var tuff och även dräktigheten tog en hel del energi från henne då hon blev otroligt mager den sista tiden trots att vi fodrade på ordentligt.
Hon är väldigt långbent och därmed väldigt stor fortfarande. Häromdagen mätte vi henne hemma, lite amatörmässigt, men ändå, till 106 cm. Alltså väldigt nära maxgränsen och nu hoppas vi på att hon inte ska växa mer. Det vore så synd om hon inte ska kunna komma ut på tävlingsbanan då hon är så otroligt fin och vi tycker att hon dessutom har ett kanonsteg samt är så snäll och enkel att hon skulle vara en utmärkt nybörjarponny den dagen någon av Malenas barn ev. skulle vilja börja tävla i någon gren. Så nu hoppas vi och håller tummarna för att hon inte ska växa något mer.