Licenskurs 12/3-11

Det var ju som sagt meningen att vi skulle ha Flisan och Mille på licenskursen men det blev varken Mille eller Flisan. Flisan var inte på sitt bästa humör idag, och Mille trött. För att Mille var lite trött berodde nog mest på Flisan. Även vinterpälsen gjorde honom trött. Ibörjan var Mille pigg och tyckte det var kul att äntligen få komma ut. Men när Flisan började bråka vart han nog väldigt uttråkad. Vi vände ivarjefall en liten bit efter Ingerspjuta. Jag red då hem Flisan medans Sara gick brevid Flisan med Mille. När vi kom hem bytte jag häst nu fick det bli Tro. Vi travade iväg i ett bra tempo och Mille kom efter, även det gjorde nog att han vart lite tjurig och inte ville trava på. Vid högersvängen valde vi att Sara och Mille fick rida 5-kilometers runt golfbanan medans jag och Tro red ner till travbanan. När Mille kom på att han var själv vart han pigg och glad och ville helst galoppera hela vägen hem :) Jag och Tro travde på i ett frisk tempo hela vägen ner till travbanan väl nere vart hon jätte pigg och glad. Var så nöjd med henne, även nöjd med mig själv eftersom det är närmare ett år sen jag voltstartade och gjorde inte större misstag idag. När jag red hemmåt skrittade jag en bit först sen travade jag och självklart hade Tro fått tillbaka krafterna igen och skulle INTE trava lungt. Men efter ett tag gav hon sig och blev riktigt fin och stadig i formen. Hon höjde även ryggen mer än vad hon brukar göra :) Jag vart så glad över att äntligen se ett sånt stort steg hon har tagit i dressyren :D En bild från förra årets licenskurs :)


// Thilda

21 feb - Mörkerkörning på rakbanan

Nu har även Totta och Tro varit ute på en träningsrunda. Malena red Tro och jag körde Totta.
De var fullkomligt galna båda två. Tro började taakta direkt vid stallet och började nästan skutta så där som Totta brukar göra. Totta var lite lugnare i början (trodde jag) Vad hon egentligen gjorde var att lura mig för hon tjuvökade hela tiden och i mörkret är det svårt att se hur fort det går. För man har ingen möjlighet alls att känna hur fårt Totta går. Hon länger ju bara stegen så man märker ingenting. Det var Malena som märkte ökningen på Tro och fick därför säga till mig med jämna mellanrum.
Väl nere på travbanan körde vi fram och tillbaka på rakbanan. Och där gick det undan minsann. Tro må¨ste ha sprungit runt 1.55 i montén och Monita kunde med nöd och näppe springa ifatt henne. På andra rakan var Tro litte trött och det gick inte riktigt lika fort men ändå sprang hon lätt under två minuter i monté.
Så vi är verkligen nöjda med våra godingar som redan är i så himla bra form.

Nyare inlägg
RSS 2.0