Vickelbyponny

Maraton!!!
Idag var det äntligen dags för maraton! 
Morgonen började kanske inte på bästa sätt genom att mamma försov sig (vaknade 7.15, hon skulle vara i Kjula 7.30). Men på något sätt hann hon komma till stallet så att vi kunde åka 7.50, bara 5 min sena.

Väl framme blev det en liten matpaus för Tillie i bilen innan vi började gå hindren och därefter vara med på bangenomgången (då Tillie fick äta igen & även vi få i oss lite frukost).

Sen gick allt av bara farten, mamma passade Tillie, jag & min groom för dagen, Johanna (dotter till Åsas groom) lastade ur Montró, veterinärbesiktade henne & började sedan sela och byta om. Johanna och Tro klickade direkt! Tro var lugn & avslappnad nästan hela tiden när vi selade & spände för, hon försökte inte ens bita henne(!). Även i spannkontrollen stod Tro stilla. Hela vår "framkörning" bestod av att hålla Tro så lugn som möjligt, vilket vi lyckades ganska bra med.

10.15 var det äntligen vår tur att starta! Vi fick startsignal och Tro joggade iväg mot hinder 1 i riktigt lugn och fin trav. När vi körde in i hinder 1 var nog Tro inte riktigt med på vad vi skulle göra (och jag hade valt en oändligt lång & krånglig väg) men det gick riktigt bra ändå. Mellan hinder 1 & 2 kom markeringen för 1 km och vi hade god tid på oss dit efter första hindret, så vi skrittade hela vägen från hinder 1 till km-markeringen och då låg vi på 5.15 (min 5.14). 

Till hinder 2 var vi mer med på noterna, Tro blev nästan lite överexaltetad men hindret klarade vi fint, snabbt & felfritt.
Hinder 3 & 4 gick av bara farten & då började vi få in ett fint flyt i hindren. Men efter varje hinder fick vi skritta ett bra tag för att inte köra för fort på totaltiden. När vi kom till "300 m-kvar-till-mål-skylten" tror jag att vi hade drygt 2 minuter kvar till min-gränsen, så lugn skritt igen innan vi sakta sakta joggade sista 50 metrarna in i mål. Vi ville gärna ha lite marginal till min-tiden OM vi hade klockat fel eller något sånt.

Tro flåsade inte det minsta och var bara liiite varm under selunderläggen när vi var klara, men efter en sträcka på 2733m SKA hon inte vara trött, hon har ju gått travlopp som är längre än så & då är det ju full fart hela vägen. 

Tyvärr var vi tvungna att åka lite tidigare & kunde inte vara med på prisutdelningen, men Johanna hämtade våra "priser" & skickade resultatet till mig. Det visade sig att vi hade minst straff och hade då "vunnit" maratonen, om det hade varit en tävling, nu var det bara CR. Vi var klart snabbast i alla hinder utom hinder nr 1, där jag själv insåg (efter att jag kört) att vi körde helt "fel" väg om man ville spara tid. 

Men kul var det! Så nu ska vi försöka jobba lite mer med dressyren & förhoppningsvis vara med på nästa ERF-tävling i juni. Och då får vi tävla på riktigt!

  (null)
Efter tävlingen så kom jag på att Tro har ju ALDRIG tränat maraton. Jag har kört en träning med Monita (typ 2001-2002) & en träning med Panter (2014). Så med tanke på det så blir det ju ännu bättre! Min duktiga lilla häst!