Vickelbyponny

Grattis Monita

Idag fyller vår fina Monita, 22 år. Hon har varit Malenas i 20 år och hennes allra bästa vän.






Världens sämsta barnponny & dessutom surtant nr. 1
Ja, det är självklart Monita jag menar. Hon har aldrig varit bra med barn, på ryggen. Står de på marken är hon genomsnäll, men hon vill inte vara nån barnponny som går runt med en unge på ryggen.

De flesta av våra ponnyer får "jobba för maten". Monita & Montro gör det framförallt genom bal- & bröllopskörningar & nästan alla andra (med åldern inne) har nån gång fått arbeta under ponnyridningar på marknader, födelsedagskalas eller andra event. T.o.m vår hingst Panter gick så snällt med barnen på ryggen, men inte Monita. Hon vägrar! Taktar, springer på snedden, slår med huvudet & är allmänt odräglig!

Men igår, när jag hade hämtat Ted hos farmor, så tänkte jag att han kan säkert rida henne hem från hagen så slipper jag åka/gå fram & tillbaka flera gånger. Det är en sträcka på ca 1 km. 

Sagt & gjort, jag tränsade henne & slängde upp Ted. Han tog som vanligt tag i tyglarna & red på. Monita taktade lite men skötte sig rätt bra. Men, för att komma från hagen ut till vägen hem så måste man gå över ett litet dike (som knappt kan kallas för dike längre). Då tar jag tag i tyglarna för att hon inte ska hoppa, hon går snällt över men efteråt börjar hon försöka dra på, jag håller in henne & då hoppar hon rakt upp i luften & sparkar bakut a’la spanska ridskolan. Som tur var har Ted riktigt bra balans och sitter kvar utan att ens så mycket som glida snett och han var mest upprörd över att jag blev arg på Monita & skällde på henne.
- skäll inte på henne, hon bli ledsen då; säger han och klappar henne på halsen följt av;
- såå ja lilla gumman, ta det lugnt nu.
Alltså den ungen!
Resten av vägen hem får Ted rida själv, jag går bara bredvid & drar tag i henne lite då & då, eftersom hon blir mer tokig när man håller i henne. Han babblar på och pratar med både mig & Monita trots att hon taktar, går på snedden, försöker rycka tyglarna ur händerna på honom osv. Han bara skrattar och härmar mitt " är du lite pigg tjejen" & "tokponny" som jag sagt till Montro när hon har varit lite pigg och Ted rider/kör.
(Såå tacksam att Ted alltid har både hjälm & väst när han är med ponnyerna).

Väl hemma så tittar Helena igenom Monita. Hon var lite stel här och där & lite öm efter betäckningarna. Så Helena ska sätta lite nålar & sen lasra. När hon ska sätta nålarna över länden-bäckenet så slår Monita, riktiga kosparkar framåt & utåt & svansen piskar åt alla håll. När vi sen kommer till stretchingen gör Monita allt för att slippa undan, tar sats och springer rakt över mig. Vilket resultera i kedjegrimskaft, över nosen...

Hur var det nu? 2-årig oinkörd vildhäst eller 22-årig pensionär... inte lätt att veta alla gånger.
(null)

(null)