MENY
Vid första anblicken kan man få för sig att detta detsamma vilket det inte alls är.
I det vilda avvänjer stoet sitt föl då hon oftast åter är dräktig och då fölningen börjar närma sig låter hon inte längre fjolårsfölet dia något mer. Doch kommer fjolårsfölet att få ge med i flocken ytterligare 1 - 2 år innan hon jagas ut ur flocken. Detta för att hingsten inte skall betäcka sin egen avkomma. Ungstona (och även unghingstar) bildar då sina egna små flockar och kan vandra långa sträckor i flera år innan de upptas i en ny flock eller bildar en egen med en ny hingst, medans unghingstarna ofta håller sig tillsammans ytterligare några år innan de ev. kan "kidnappa" ett sto, slåss för att ta över flocken från en äldre hingst eller hittar ett eller flera ston utan hingst.
I fångenskap är det annorlunda. Fölen kan inte gå i flocken tillsammans med både stot och fadersrhingsten då de blir unghästar. Risken för inavel blir alltför stor. Därför delar man antingen på föl och moder (kanske genom försäljning eller olika hagar) eller så flyttar man på hingsten.
Men så till avvänjning. Det innebär att vi eller stoet gör så att fölet slutar dia. Det kan gå till på flera olika sätt, antingen gradvis eller abrupt från en dag till en annan.
Vi har alltid valt att vänja av fölet gradvis. Dels för att vi tycker en abrupt avvänjning upplever vi som mer traumatiskt både för föl och sto, dels för att vi själva ammat våra egna barn och upplever det som smärtsamt att inte få trappa ner på amningen. Detta tror vi gäller även för stoet. Därför börjar vi med att separera sto och föl en kort stund till en början (t.ex. under den tiden som stoet ska tränas) och succesivt ökar vi på tiden med först en halv dag, sen en hel dag, en hel natt, ett dygn och till sist ett och ett halvt dygn. Därefter brukar fölet vara avvänjt och stoet har sinat. Ibland kan vi låta dem gå separerade i två - tre dygn om separationen är besvärlig eller om stoet inte sinar så fort som vi tänkt.
Under hela proceduren är det stoet som flyttar. Fölet får gå kvar tillsammans med sina kompisar. Detta för att inte utsätta fölet för mer trauma än nödvändigt.
Hela den avvänjningen brukar inte ta mer än två veckor och görs inte förrän fölet är 8 - 10 månader gamla. Ibland händer det att vi väntar tills fölet är 1 år också.
Hingstföl avvänjs lite tidigare än stofölen i allmänhet om hingstfölet börjar klättra lite väl mycket på stoet.
Efter avvänjningen får stofölen åter gå med sin mamma medans hingstfölen får gå tillsammans med vår gamla valack som är en utmärkt barnvakt och som dessutom uppskattar uppgiften. Vi försöker att ha jämåriga kopmisar under betesperioden för alla föl oavsett kön vilket har gjort att vi fått väldigt sociala föl efter första sommarbetet. Även de föl som varit väldigt blyga klättrar nästan upp i knät efter betesperioden.
Vi gör nästan ingenting med fölen det första året mer än verkar hovarna och tränar dem att åka transport med mamma. Att ledas i grimma kommer med tiden och då vissa föl gärna hänger med då mamma sätts igång igen så ledtränas de per automatik då de inte kan gå lösa överallt. Men då går de alltid i grimma bredvid stoet.
Forskarna:Avvänjning
är inte att skilja sto och föl åt
Det finns flera studier som visar hur avvänjning skapar stress hos föl, stress som ibland kan ge effekt långt efter att avvänjningen är klar. Då pratar vi om den typ av artificiell avvänjning som har varit tradition, som sker innan hästar som lever vilt vänjer av sina föl och som sker på initiativ av människan. Nu har beteendeforskare visat vad avvänjning egentligen är, och att den inte är stressande alls.
Text: Sara Bref
Foto: Adobe Stock
Forskare från Frankrike och Island har försökt ta ett helhetsgrepp om tidigare forskning kring avvänjning och de har dessutom gjort en ny studie om naturlig avvänjning. Hittills har mycket av forskningen fokuserat på att hitta sätt att minska på den stress och de negativa effekter som avvänjningen innebär för både sto och föl. Forskarna menar nu att det behövs mer kunskap om hur en optimal avvänjningsprocess skulle se ut. Traditionen att vänja av föl betydligt tidigare än vad som sker naturligt kommer sig troligen av att runt tre till fyra månader efter fölningen räcker stoets mjölk inte längre till för att mätta det kraftigt växande fölet. Stuterier resonerade då som så att det var enklast och mest effektivt att skilja dem åt, och mindre uppfödare följde efter. Med dagens möjligheter till hästhållning och utfodring finns det egentligen ingen anledning att vänja av fölen tidigt, men det görs ändå exempelvis för att kunna sälja dem.
En tydlig risk
De två första dagarna efter en artificiell avvänjning löper föl som mest risk att skada sig, visar forskningen. Beteendeförändringar som visar på frustration, aggression, otillfredsställt trygghetsbehov och så vidare kan ses en lång tid efter. Det går att mäta ökade nivåer av stresshormoner, förändringar i puls, minskad tillväxt och försämrat immunförsvar. Det är heller inte ovanligt att hästar som exempelvis krubbiter eller väver har börjat med det i samband med en tidig avvänjning. När forskarna istället beskriver den naturliga avvänjningen så är det för det första en process som pågår över flera månader. Dessutom är den avvänjningen bara något som har med mjölken att göra, det nära bandet mellan sto och föl finns fortfarande kvar efteråt.
Håller sig nära
Vid nio månaders ålder är fölet fortfarande inom fem meter från modern runt 20 procent av tiden. När fölet ligger ner och vilar håller sig stoet i närheten och betar runt det i en cirkel eller står intill och vilar. På fölets initiativ ökas distansen mellan dem, men åringen har fortfarande ett nära band till sin mamma. Tiden för avvänjning varierar bland annat beroende på om stoet är dräktigt igen, stoets kondition och tillgången till foder. Forskarna studerade 16 ston med föl som gick i tre flockar, tillsammans med åringar. Alla ston hade haft föl förut och var dräktiga igen. Hästarna levde under i stort sett naturliga förhållanden, med tillgång till stora betesmarker. Stona fölade utomhus och kontakten med människor var sparsam.
Slutar dricka mjölk
Forskarna såg att fölen vandes av i genomsnitt vid nio månaders ålder, men det var stora variationer mellan individer (7,7-10 månader). Analysen visar att det inte var någon skillnad i hur mycket sto och föl umgicks direkt före och efter avvänjningen. Den naturliga avvänjningen handlar med andra ord inte om att skilja dem åt, utan enbart om att fölet slutar dia. Även efter avvänjningen var stoet den som fölet höll sig närmast. Forskarna såg över huvud taget ingen skillnad i fölets tidsbudget, annat än just att det inte längre diade. Och man såg inga försök till att dia alls efter avvänjningen, vare sig på stoet eller på något annat föl. Något som förvånade forskarna var att de två sista veckorna innan avvänjningen såg de ingen skillnad i hur ofta fölet diade, de hade gissat att det skulle minska på slutet. "De här resultaten indikerar att huvudorsaken till stress vid artificiell avvänjning är snarare det abrupt avslutade bandet mellan sto och föl snarare än avslutad digivning", skriver forskarna.
Referens:
Henry, S.; Sigurjónsdóttir, H.; Klapper, A.; Joubert, J.; Montier, G.; Hausberger, M. 2020. Domestic Foal Weaning: Need for Re-Thinking Breeding Practices? Animals 2020, 10, 361. https://doi.org/10.3390/ani10020361
0