Vickelbyponny

Denna oändliga torka

Det finns nog inte en enda hästägare som inte har drabbats av denna enort torra och varma sommar. Det har dessutom varit väldigt varmt väldigt länge så just nu går vi mest och hoppas på regn.
Vår höleverantör är väldigt bekymrad och vet inte alls om han kan leverera något alls eller väldigt lite. Vi hoppas på att vi ska få köpa några balar i vilket fall. Bete har vi och vi tror det kommer att räcka även hösten ut. Men hö är det forfarande lite tveksamt om hur mycket vi kan få. Men våra grannar är helt underbara. Nedanför vår tomt finns ett jättestort fält som vi kommer att få hyra där hästarna kan gå både i vinter samt att vi kommer att kunna ta hö där nästa år samt bete. Vår andra granne, som vi lånar/hyr hagar av kommer att slå hö runt alla sina fält enbart till oss. Dessutom skulle ha se till att vi kan få köpa havrehalm. Det låter hoppfullt men än är allt inte på plats. Därför har vi nu börjat samla in allt som går att äta. Vi slår brännässlor som vi torkar och Malena har slagit bitar av fält som de större maskinerna inte kan ta. Kanske inte är jättemycket men alltid något. Mycket jobb blir det men bad gör 
man inte för.sina älsklingar.


Alla småttingar med vagn
I söndags när vi var tre stycken på plats (Malena, Ann & Thilda) så passade vi på att sätta vagn på alla tre småttingarna. Maxi har ju redan gått med vagn flera gånger, men nu var det första gången borta vid skolan och hon har dessutom haft ett längre uppehåll från körningen nu. 
 
Så vi tog med sele och vagn och åkte bort till hagen. Först ut blev Qåla, av den enkla anledningen att hon kom först fram till grinden. Vi började med att sela på som vanligt sen lyfta och släppa vagnen bredvid och bakom henne så att den skramla rejält, men det var inget hon brydde sig om. Tyvärr är det en 70-väg precis efter grusplanen vid hagen, den vägen måste vi gå ca 60 meter på innan vi kan svänga in på en ny grusplan som leder till en lugn grusväg. Så vi tömkörde bort till den andra grusvägen, där vi sedan lät Qåla gå med vagnen utan att sätta fast den några meter för att se hur hon reagerade på skacklarna. Men det var inte heller några bekymmer, så då spände vi fast vagnen. Till en början gick jag bakom, men kunde ganska snabbt hoppa upp och sätta mig i vagnen. Vi skrittade ca 100 meter bort längs grusvägen, vände runt och skrittade tillbaka. Qåla skötte sig jättebra men var lite osäker på vad det var vi ville att hon skulle göra och gick därför väldigt försiktigt framåt. Men det var som sagt inga problem alls. 
 
Näst på tur blev Millie. Vi gjorde exakt samma procedur med henne. Inte heller för henne var det några problem med vagnen, hon var mest fundersam över vad Ann & Thilda gjorde (gick på varsin sida om henne och höll i grimskaft). Millie har ju aldrig blivit tömkörd med ledare, jag har alltid varit själv med henne, så hon tyckte att det var jättekonstigt att ha någon som gick framme hos henne. Så hon blev lite slö och bjöd inte framåt lika fint som hon brukar. Så med lite handbroms i gick hon samma väg som Qåla fram och tillbaka innan vi plockade av vagnen. 
 
Sist ut var Maxi. Maxi var sur redan från start och skulle inte svänga när Thilda tömkörde henne mot grusvägen, så Thilda peta till henne med pisken och då skutta Maxi till med rumpan i protest. Vi satte sedan fast vagnen och Thilda hoppade upp. Maxi var fortsatt tjurig och skulle inte gå eller svänga, så Thilda gick på med pisken igen och Maxi slängde ut ytterligare en kospark. Efter det satte vi igång henne i trav direkt, då hon brukar sköta sig bättre då. Men hon skulle inte ta styrning, så jag fick springa bredvid och se till att hon inte sprang ner i diket. Förutom styrningen så sprang hon på riktigt fint framåt! Vi körde lite längre med Maxi innan vi vände och när Thilda blev arg på henne för att hon inte tog styrning igen så protesterade även Maxi igen. Så det var det INTE Maxis dag. 
 
Idag tog jag och Ann alla tre igen. Först Qåla som idag var riktigt kaxig i vagnen, hon gick verkligen framåt med attityden "jag kan det här nu" så nästa gång kan hon säkert prova trava lite. Millie skötte sig jättebra även hon, hon gick framåt nu utan handbroms. Och Maxi var på betydligt bättre humör. Hon skötte sig jättebra idag, gick på framåt med bjudning, svängde snällt när hon skulle och inte en enda kospark. Så mycket bättre idag. Det som är nu är att Maxi behöver få in regelbundenheten i att bli körd och även komma igång att träna lite. Så vi ska köra några gånger till borta vid skolan, sen får Maxi börja åka ner till travet för att kunna komma igång med träningen bättre. Vi har så mycket bilar som åker extremt fort vid våra vägar, så det är inte så kul att köra där med nyinkörda småttingar. 
 
Qåla
 
 
Maxi
 
Millie
 
 
 
 
Tankarna vandrar och snabba beslut
I söndags kom Thilda över till oss för att prata om framtiden med hästarna. Vi satt länge och pratade och diskuterade olika alternativ. 
Men så beslutade vi att både Tuva och Toka skulle betäckas i år. Till Tuva letade vi snabbt fram Manicken. En snabb och trevlig hingst som inte stod alltför långt bort. Toka skulle Stuteri Tusen få låna av Lovisa och vi tänkte att Malton som ändå går här hos oss skulle passa bra.
Så idag skodde vi av Toka och Tuva och senare på eftermiddagen kom Thilda för att hämta Tuva och köra henne till Manicken. Thilda hade då varit i kontakt med Stall Granö om berättat för henne att Tuva skulle få gå ensam i en hage. Det lät inte alls bra då Tuva inte alls kan gå ensam i en hage och att det skulle finnas hästar i närheten skulle inte lugna henna alls. Så då bestämde vi att Toka skulle få följa med som sällskap och 10 sekunder senare bestämdes det att även Toka skulle betäckas med Manicken. Hon var ju ändå där.  Så..... Inget blev som det var tänkt från början. Gladast över detta beslut är nog ändå Tuva som redan då hon skulle förberedas för transport, fick stå 2 meter ifrån Toka, och blev heltokig över att Toka inte var precis bredvid henne. Så det var nog ändå ett bra beslut. Det hade annars funnit en risk att Tuva aldrig lugnat ner sig så mycket att hon skulle kunna ta emot en hingst. Det är ju första gången fr båda stona.
\n
Nu får vi hoppas att alla ston tar sig för då kommer vi att ha 5 små föl skuttandes omkring i våra hagar till nästa sommar. Vad det skulle vara roligt om det blev så.

\n
\n
\n
 
\n