Vickelbyponny

Myran i sadel
Vi fick en bild härom dagen från Myrans fodervärd, Amanda.
De har påbörjat inridningen av henne nu och hon har både haft sadel på sig och ryttare på ryggen. Så snart börjar det bli dags för lite ridturer. Tänk om även hon kunde blir en riktigt bra montéponny. Precis som sin mamma och storasyster.
 
 
På ett regndränkt Solvalla

I lördags åkte Thilda, Sara och Lovisa iväg till Solvalla för att tävla. Måntoka skulle ut i två travlopp där Lovisa och Thilda skulle köra varsitt lopp och Måntuva skulle prova monté igen.

En kladdig bana gjorde att dagen slutade med varsin diskning av Tuva och Toka men Toka gladde oss även med en andraplats på fina tiden 2.19, 5. Bra gjort i den lervällingen.
Vi fick även rapport från Amanda och Monmyras lopp där även de blev diskade. Blött och kladdigt även där.

Foto: Therese Rosvall
Foto: Thea Magnesten
Myran på premiering
Idag var Myran på premiering i Gånarp tillsammans med fodervärden, Amanda Frick.
Myran skötte sig utmärkt hela dagen och förhoppningarna om ett avelsdiplom var stora. Hon har ju var enda år, från det han föddes, fått guld på utställningar. 40 poäng som föl, 41 poäng som 1-åring, 40 poäng som 2-åring. Dessutom har alltid gått etta i ringen varenda gång på alla utställningar, gått som 4:a i BIS-ringen som 1-åring, och blivit bästa ungponny som 2-åring och tilldelats Lina Gårds vandringspris som tilldelas bästa 2-åriga sto under året till Mälarrussmedlem. Så ni förstår var förväntningarna låg.
Så visades hon upp och tyvärr är hon inne i en växtperiod just nu men sånt brukar domarna ha överseende med. Myran skötte sig som sagt utmärkt och lyckdes visa upp en fantasktiskt fin trav. Så kom poängen: 39!!!!
Skit! SÅÅÅÅ NÄRA!  Hon fick kritik för sitt toppiga kors (som för dagen var mer toppigt än det brukar vara) men för övrigt var allt bra. Tyvärr fick hon inte den extra poäng som Amanda tyckte hon skulle få för sin fina trav. Men, men.
Så är det. Vi får hoppas hon fixar till 40 poäng på någon utställning framöver.så kan hon ändå få sitt GI då hon får sitt första föl. Eller så får hon börja springa utav sjutton som sin allra största syster har gjort.
Hon är väldigt lik sin mor i kroppen på så sätt att det toppiga korset syns bättre då hon är smal. Och Amanda har henne i ett fint tävlingshull. Något vi får tänka på inför någon framtida utställning.
Framtill liknar hon mer sin far, den otroligt vackra Marlon S, som tyvärr inte finns vid liv längre.