Nästan som förr

Igår stack jag (Malena) ut tillsammans med Lovisa. Lovisa körde Toka och jag Tro, men när vi gjorde i ordning dem så stod Monita och hängde och tyckte sååå synd om sig själv för att hon inte fick följa med. Så vi hämtade in henne och så fick hon gå på släp efter Montró. Hon blev så lycklig och låg på precis som förr. Hon och Tro är så otroligt synkade och Monita är så lätt att ha på släp, hon ökar när hon ska, går in bakom vagnen av sig själv när det blir trångt och ligger på precis lagom avstånd från vagnen hela tiden. 
 
Det blev en ganska lugn tur med mycket jogg och en liten ökning mot slutet. Totta travade på precis som hon skulle och hade inga problem alls att hänga med i tempot, Tro var pigg och glad men har nog som Lovisa misstänkt en liten sträckning bak. För när hon ökar så stämmer det inte riktigt för henne, inte alls som om hon vore halt, utan snarare att hon inte får fram ena benet tillräcklingt. Så nu masseras hon ordentligt med arnika. Toka travade på riktgt bra, hon blev lite stressad och slog på en galopp när de gick alla tre i bredd, men sen tog hon sig samman och travade ikapp igen och försökte tom gå om sista biten.
Måntoka till vänster, storasyster Montró i mitten och mamma Monita till höger



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0